Att ha tisdag

?


Second breakfast

?
Inget klår second breakfast. Speciellt då det första oftast blir i farten, en liten filtallrik, en frukt. Ja, ätas vad som ätas hinns!
 
Den här bananpannkakan har blivit min bästa vän!
 
För ca 3 pannkakor
  • 2 ägg
  • 1 banan
  • 1 msk fullkornsdinkelmjöl (kan helt uteslutas eller bytas mot fiberhusk)
  • 2 msk valfri mjölk
  • en nypa salt
  • lite chiafrön och kanel för den som behagar
Mosa bananen, vispa med äggen innan du sveper ner resten. Stek i kokosolja!

Kaxigt värre

?
 
 
Vi har haft världshistoriens bästa flyt! Först sover Flarnet 23-05.30 och sen är Knutte på det bästa humöret. Inget krångel alls! Vi var i så god tid när vi skulle traska till förskolan att solen tycktes lysa trots att det i själva verket var molningt. Så bra var det!
 
När jag frågade Knutte vad han tänkte på medan vi traskade så utbrast han "Att det är så skönt ute!".
Tidigare hade han även beskrivit sina nya kläder som "De är helt perfekta!".
 
Någon har verkligen vaknat på rätt sida. Så tacksamt!
 
Nu ska jag ge mig på en liten kaffetår.

Lördagshäng

?
 
 
Efter att jag fått avreagera mig i form av en cykeltur, tog jag sats för att ta mig iväg med barnen. Väl ute med alla kläder på är det en baggis. Det är just det där att komma iväg som är lite lurigt. Helt plötsligt ska det ammas,eller att en blöja i akut behov av att bytas, eller så är mina byxor på vift. Lägg på att Knutte motsätter sig allt jag eller kärestan ber honom om och vi har en rätt spännande kompott!
 
Väl framme blev vi bjudna på sockerfri chokladkaka innan grabbarna gick ut på gården och lekte, lite nervöst för en sådan hönsmamma som jag men de skötte sig exemplariskt och kom in för att rapporta hur leken gick med jämna mellanrum. Med ytterdörren öppen hörde vi dem dessutom rätt så bra.
Flarnet spenderade större delen av eftermiddagen i Tesas famn, där mådde hon gott.
 
Även om jag nu är slut som artist så är det med stor förnöjsamhet över att jag roddat så bra. Nöjd Knutte och nöjt Flarn. Nu ska vi kalasa på ungsrostade rödbetor, morötter, och potatis med kyckling och fetaost. Hanterbart, helt klart! 
 

Att inte vara helt rumsren

?
Mitt goda mod har totalt grusats av veckan extrema treåringstrots. Jag är bitter och inte reko någonstans. Den här mamman är inte rumsrenare än Tengils röv om vi säger så.
 
 
Nemen alltså verkligen inte. Spädis och trotsig storebror smakar inte bra just nu. Vitt skilda behov, det är just vad de har. Då tiden är knapp så bjuder jag på gammal illustration. Gud vad givande det hade varit om jag hade orkat med att lyfta pennan nu. Det är så mycket som skulle behöva transporteras ut på papper. Men då krävs minst en fri hand och någorlunda fokus. Och nu valde jag ju att lägga det här, på att få skriva. 
 
Nåväl. Det är lördag. Nya friska tag! Kärestan är äntligen hemma. Vi får försöka samverka som ett team så att båda hinner ta igen sig lite. Han har spelning natten igenom så jag gjorde mitt bästa inatt för att han skulle få skrapa ihop bra med sömn, så att han kan backa upp där jag med min sömnbrist idag brister utan att somna i dj-båset.
 
Nu är kaffet snart uppdrucket. Flarnet ska strax ammas och sen ska jag ta en renande promenad, eller kanske cykeltur för att huvudet ska skruvas tillbaka på rätt plats.
Sen lunch innan jag tar Knutte till hans bästa kompis för att få leka av sig.
 
Då är det bäst att den bittra Tengil-röven är utbytt mot en vanlig mamma.
 
 
 

Fint som snus

?
 
Godmorgon! Efter en natt med ganska fläskigt mycket sömn för att ha en nyfödd åt vi frukost allesammans vid 06. Sen kärestan cyklade till jobbet har vi inte gjort mycket alls. Vi latar oss för fullt och gör bara det som faller oss in. Hitintills har det inneburit soffhäng, byggande av tågbana, amning på Flarnets initiativ och Trolltider.
 
 
Vem av er som sett Trolltider har inte drömt om att själva få glufsa i sig chokladpengar stora som stekpannor? Jo, för det är precis vad tanken är att vi ska göra här på bilden ovan. Glufsa chokladpengar tills vi får magknip. Jag ser det som mitt stora mission att plantera samma bultade kärlek i Knutte till Trolltider som jag själv känner. Det har varit ett stort nöje att växa upp med min mor, hon har nämligen en stor förkärlek till barnfilm. Ett intresse som spritt sig till mig och mina syskon. Nog är det rätt fint när tre vuxna gärna slår på några avsnitt Trolltider eller varför inte Pelle Svanslös medan de sörplar kaffe och småtjötar.
Jora, fint som snus. 
 
 
Fram till lunch kommer vi fortsätta i vårt lull-lull. Efter det får vi lov att ta en promenad med syskonvagnen så jag får upp lite flås och barnen får frisk luft. Vi hoppas på uppehåll så vi slipper dränkas.

Omtanke som får en att tappa andan

?


Dagarna innan Flarnet föddes fick min käresta ett mail från en kvinna här i Umeå, hon förklarade att hon följt bloggen sedan många år och funnit både tröst och glädje. För att visa sin uppskattning ville hon ge något tillbaka efter att ha läst om hur jag i väntans tider kanske inte riktigt kände mig på topp. 
Hon bad då min käresta att möta upp henne för att få lämna paket.
 
Alltså hänger ni med här, en kvinna jag aldrig mött ville ge mig paket. För att muntra upp. Det är så fint att jag får nypa mig i armen. 
 
Kärestan stämde träff med henne utan att berätta något för mig. När han kom hem visade han mig mailet han fått och räckte sedan fram en kasse med omsorgsfullt inslagna paket. I paketen låg det finaste av barnkläder som hennes barn hade haft.
Jag bara gapade! Det var plagg i precis min smak, alltså det var saker jag hade armbågat mig fram i en folkskara för att hinna åt först!
Mena, kolla Flarnets klänning på bilden. Det var en av plaggen som vi fick. 
 
Jag är så rörd och så överrumplad över gesten. Vänligheten och omtanken.
Det är ett privilegie att få dela den här bloggen med er. Alla fantastiska berättelser som ni delar med er av titt som tätt ger mig så mycket. Det ger den här plattformen en väsentlig mening när vi får växa tillsammans. Ni är ovärderliga!  

Tredje dagen gillt

?
 
Idag hade vi äntligen en lämning på förskola som inte slutade i tårar för alla inblandade parter. Så mycket värt på alla sätt. Att bråka med Knutte lämnar en sådan bitter eftersmak att den liksom stannar kvar tills vi fått kramas igen. Kramats och fått möjlighet att prata om dagen eller kanske läsa en saga. Det är mer komplext att hinna dit nu, vilket gör min tacksamhet över att vi fick en så bra morgon tillsammans än större.
 
Flarnet och jag hade en flängig gårdag så vi ligger lågt idag. Det är alldeles tyst här hemma, bortsett från smattret från tangenterna och byggarbetet som sker ute på gården. Det skalas äntligen av byggställningar från husfasaderna vilket betyder att vi för första gången sedan inflytt kommer att få full utsikt från våra fönster.så vana som vi är vid att se ben på byggarbetare eller luras att tro att det är disigt och kallt ute för att det hänger blå skyddsväv uppe lär vi väl knappt känna igen oss.
 
Knutte kommer nog sakna lyftkranarna som agerat stor underhållning vid frukostbordet, men det må vara hänt. Att få in mer dagsljus och bättre utsikt mot träden som nu fylls av röda rönnbär är inte fy skam det heller.
 
 

Det här med att rodda två -Del 2

?
 
Igår kände jag mig ungefär lika duglig, trots en helhjärtad insats, som sockervadd i ösregn. Försöka går ju det till trots att en består helt av socker, men det är föga troligt att något löser sig. Förutom de tunna sockervaddstrådar en har att jobba med, de löses upp snabbt!
 
Såhär var det. Alltså.
 
Kärestan skulle på fotbollsträning och vi förberedde oss så gott vi kunde för att jag skulle få ihop det här med att lägga Knutte i vanlig tid. Såklart så är det vid samma tid som Flarnet till äta som mest. Knappt släppa taget om bröstet, överhuvudtaget.
 
Men vi gjorde vårt bästa. Pratade med Knutte om kvällens förändring, att mamma och lillasyster skulle natte honom ikväll. Vi ställde in dagbädden intill hans säng och såg till att pyjamas och tänder var borstade innan kärestan slängde sig på cykeln ut i regnet.
 
So far so good.
 
Vi hann inte mer än öppna första sagan innan lillasyster började vråla. Storvråla. Knutte gjorde ett tappert försök att trösta sin lillasyster genom att själv ta över sagoläsningen och visa henne bilderna i boken, men det hjälpte inte.
Till slut låg hon i min famn och Knutte hjälpte mig igenom sagan. 
Sen fick vi fem tysta minuter med lillasyster liggandes i dagbädden. Jag la mig tätt intill Knutte och bad till högre makter att hon inte skulle börja tjuta innan han somnat.
Minutrarna räckte precis för att Knutte skulle somna. Han gjorde verkligen en insats. Själv låg jag på helspänn och vaggade bädden fram och tillbaka med handen jag hade fri.
 
Så kom varningssingnalen från Flarnet. Hon skulle upp! NU.
Smidig som en katt fick jag med mig det upprörda knyttet ut ur storebrors rum.
I hallen stannade vi till och jag lyssnade. Nej, inte ett pip. Han hade inte vaknat! Jag hade lyckats! Tjiho!
 
Vi återvände till amningsnästet och blev kvar där till kärestan kom hem. Med sig hade han varsin brownie åt oss.
 
Fan vad bra jag hade roddat! Trodde jag. En senare kommer Knutte tassandes. 
"Jag sover inte så gott.."
 
När klockan passerat midnatt var vi ännu vakna, allesammans.
 
Skam den som ger sig, eller hur var det?
 
 

Första lämning på förskolan avklarad

?


Jora! Vi kom oss dit efter bara lite tjafs om hurvida regnkläder är rimligt eller inte i ösregn. 30 minuter sena men vem hade förväntat sig annat?

Vi firar med promenad i uppehållet innan vi ska unna oss förfriskningar. Bröstmjölk, kaffe,något att läsa. Ah ni vet.

Invigd och omsluten

?
 
Nu är hon invigd i systraskapet. Omsluten av mina fruntimmer. Tryggare kan ingen vara.
 

Fredag, vart tog veckan vägen?

?
 

Om att kräva en Farsan Baloo, vakna upp av humor och finna betydande ord inne på en toalett

?
 
Igår behövde Knutte akut nya stövlar. Hans gamla var mer lämpade för alg eller kanske ålodling, då en stor reva rivits upp och släppt in vatten. För att han skulle ha något att sätta på sina tossor överhuvudtaget till förskolan fick det bli rediga vinterkängor. Tur att graderna ute var ytterst sparsamma. Annars hade väl fötterna på pojken brunnit upp. 
 
Nog hade vi kunnat förutse att gummistövlarna var på väg att ge vika, men i spädbarnstider, eh nej.
 
Vi har med andra ord vart ute på en första svajig tur på stan och jag hann med det mesta. Fulgråta mitt på torget, gå på folk med mitt paraply, spilla ut vatten och fulgråta lite till ätandes en salamibriemacka, medan jag väste åt kärestan att han för stunden måste vara lika cool och stöttade som Farsan Baloo! En övermänniska är vad jag behöver. Ja, nära nog kräver.
 
"Så, nu är du Farsan Baloo som bjuder på värme och lättsamma samtal. Du får inte skämmas för mig fastän jag sitter här och gråter!"
 
Här någonstans lättade molnen i humorns tecken och en liten strimma ljus träffade oss sittandes vid det lilla cafébordet.
Min ihopkrupna sambo tittade på mig med stora ögon. Mer lik den blyga skunken Blomma i Bambi än någon Farsan Baloo. Nej, han skulle inte skämmas för mig. Skämdes gjorde han inte över att hans nyförlösta sambo väste och fräste mellan salamituggorna.
Han var troligtvis fullt upptagen med att hitta något att fyndigt att säga. Något i stil med vad den där svängiga björnen hade sagt. Kanske dra en dans?
 
Amen ni fattar. Situationen kom ikapp och det gick att skratta åt! Även om jag kom att behöva spilla än mer vatten innan jag var någorlunda återställd.
 
På toaletten inne på Café Station fanns dessa ord skriva på dörren.
 
 
Det gick bra. Vi kom hem i ett stycke, Flarnet sov sig igenom hela resan. min käresta Farsan Baloo eller Blomma verkade ha återhämtat sig efter fräset och jag traskade intill dem med orden stoppat närmast hjärteroten som en läkande plåster.
 
Stövlar till Knutte vart det gudskelov också. I rätt storlek. Utan reva och grogrund för eventuell ålodling.
 

Jag ger er Lilla Berlin

?


Ja, det var onsdagens politiska uppfriskande humorfläkt!
Godmorgon. Vi fortsätter skrivandet med mer bröstprat. Det var en vedervärdig gårdag. Tröttheten vällde över totalt! Flickeflarnet har gått från mat var tredje till mat en gång i timman eller varannan. Helt oväntat är det ju inte med tanke på att det krävs ett högt kaloriintag för att rodda 5kg. Men även om jag förberett mig mentalt så blir det tufft när jag knappt hinner med att pinka, smörja bröst och dricka ett glas fil innan hon ska äta igen. Den hackiga rytmen och sömnbrist har satt sig i magen i form av magkatarr. Igår höll den mig liggandes fram till 15.30 och allt annat förutom amning fick läggas åt sidan.

Vid sista amningen igår vid midnatt så trugade vi tösen till att tömma båda bröst och gav henne strax därpå några klunkar ersättning. Där snackar vi mätt bebis! 
Resultatet? Hon sov till 04, ammade och somnade sedan om till 7.30.

Amen ni fattar. Det är en ny människa som sitter vid tangenterna! Nu ska jag snabba mig att äta frukost och fixa knutte innan hon vaknar igen.

Vardagssymboliken

?


profilhöst 300x452
25 år, belägen i Norrland, har en son med ostyrigt hår och anser att träning kan lösa det mesta. Och bullar. Såklart





Ladda ner en egen design gratis | Sara Lovisa på Facebook