Permission

?

Efter en kväll där jag upplevt det som att mitt lilla Flarn inte gjort annat än ätit vid bröstet har jag gladeligen räckt hennes pappa en flaska ersättning för att få ett litet break. 
Medan han matar och vjyssar med svenska ballader gör jag ett litet avtryck här i från sängen. Nu skall här sovas! Ända tills jag kallas till utryckning igen. 

Godnatt vänner.

En söndag då vi strosade i kimonos i princip hela dagen

?



Sovmorgon, frukost framför Dexter, mys med hemkommen Knutte, hemmaträning, handling för mig och lekpark för de andra, pizzabagare och så avslut framför Lotta på Bråkmakargatan.



Höstmarknad på Gammlia

?
 
 
Vilken dag. Badande i eftermiddagssol, ljudet av tunga hästhovar och med luften tung av varmt socker. Sagolikt på alla de vis.
 

En grön förälskelse

?


Äntligen går den här toppen på! Inte den smidigaste att amma i men det är jag villig att kringgå idag.
För 20 kronor vart den min på second hand i somras. Idag har den sin efterlängtade premiär! 

Så griper vi tag om den sista dagen sensommar

?



En vecka har snart passerat sen valet, håglöshet är fortfarande känslan som genomsyrar vardagen. Vi griper efter ett konkret handlingssätt för att omvandla frustrationen till något som verkar i kärlek. 

Idag vankas ett besök på höstmarknad i sann anda av 1800-tal. Vi planerar att inhandla nybakt tunnbröd och strosa tills fötterna är marknadströtta. Då tar vi oss en kaffe innan vi traskar hemmåt igen. 

Likt en skrämd hind instinktivt vilja fly fältet

?
 
Förra veckan vart tillfrågad av en mamma på Knuttes förskola ifall vi inte kunde träffas och leka med barnen någon eftermiddag, 15 timmars förskola var lika otillräckligt för hennes barn som för mitt.
 
Paniken! Den skygga eremiten i mig vill likt en skrämd hind instinktivt fly fältet.
 
Missförstå mig inte. Jag vet hur en ska sköta sociala samtal med folk, och uppfattas nog rätt ofta som ett klämkäck fruntimmer. Trots allt så jobbar jag med service. Men det är otroligt energikrävande att sköta sig och underhålla samtal ifall det inte faller sig naturligt. Därav den bekväma och tillbakdragna eremiten.
 
Men nu då? Obehaget att göra nya bekantskaper kontra Knuttes bästa?
 
Inom loppet av några sekunder hör jag mig svara "Självklart! Så himla roligt! Blir nästa onsdag bra?"
 
Idag är dagen här och ni förstår säkert att jag laddat för denna nya utmaning. Dags att agera förnuftig mamma och samtidigt hålla igång samtal. 
 
Önska mig lycka till!
 

En tisdag

?
 
Idag sökte vi miljöombyte hos min närmsta. I hennes lilla hus fick vi vila, äta, filosofera. Jag har i sanningens namn ätit så mycket socker idag att det inte skull förvåna mig om det började trilla sockerbitar ur öronen på mig.
 
En promenad i mina barndomstrakter var inte fel det heller. Allt var svalt och tyst.
Ja, fram tills Flarnet vart hungrigt förstås. Då fick vi fart på fötterna!

Att äntligen få äta ost och också göra det

?
 
Ja, känslan är obeskrivlig!

Hon är min syster

?
 

Vi slarvar bort varandra

?
 
Jag tänkte för en stund fly regeringsdebatten. Dra täcket över huvudet. Trycka choklad. Fisa framför en film. Gråta lite till.
 
Men vad hjälper det nu? 
 
Läget kvarstår. Löfven som går till höger, hämdlystna borgare och en Jimmie som fått nytändning.
Just nu hjälper det inte att stänga av tvn.
 
 

87% är fler

?
Idag vaknar många av oss med magont, rädsla och håglöshet. Vem vare som fucking rösta?
 
SD's ruskigt höga resultat är en sorg för hela Sverige. Ett direkt hot. Det svärtar ner vårt samhälle. Redan har Kent Ekeroth i SD uttalat sig hotfullt gentemot media på twitter. Ska våra journalister hotas till tystnad? Är vi där nu?
 
De som röstar SD drivs med sannolika skäl av rädsla. På nyheterna konstateras det att det största andelen röster kommer från glesbygden medan stödet är mindre i storstäderna. Det har tydligt blivit skvet, vi behöver känna en större samhörighet oavsett om vi bor i en liten by eller i storstadspulsen.
Jag vägar tro att 13% delar deras ideologi eller står för de konsekvenser som deras politik tar sig som uttryck i längden. SD erbjuder sig en "lösning" och folk köper det. Sprickorna i samhället måste tas på allvar Jag blir så vanvettigt förtvivlad för det känns så väntat, ekonomisk kris och en högerpolitik som ökat på otryggheten och samhällsklyftorna. 
 
Vi kan konstatera att många har känt utanförskap och bristande förtroende för samhället. Sittande regering har inte nått fram till dessa 13%. Det är noterat.
 
Så vad gör vi nu? Vi är många som gråter över människors oförstånd. Som skäms för alla de som själva inte har vett att skämmas. Men rent konkret, kan vi nog inte göra annat än att möta dem i deras rädsla. Okej, ni är rädda. Vi fattar.
 
Rädslan rättfärdigar dock inte att det är dessa 13% lagt sina röster på ett rasistisk parti. Inget kan rättfärdiga rasism. Varken missnöje, okunskap eller rädsla.
 
Vi får göra vårt yttersta för att dessa 13% ska känna sig inkluderade och trygga så de till nästa val inte slänger en röst till på ett parti som påstår sig sitta på en "lösning".
Denna ulv i fårakläde som driver en politik i form av exkludering, hat, som hårt vill begränsa vilka som ska ha yttrandefrihet, makt eller för den delen vilka som ska godkännas som människa.
 
Den politik som de vill bedriva kan aldrig gynna någon. Den sliter oss i stycken.
Nu har vi sett hur illa det är, vilka monstruösa sprickor som måste lagas för att våra barn ska få växa upp i en fri värld utan diskriminering. 87% procent är vi som står tillsammans. 87% är fler. Till alla er som upplever att huden blivit uppfrätt och mattan ryckts under fötterna så får vi inte glömma, 87% är fler. Vi är många. Majoritet.
 
Vi är många som vill ha en plats för alla. Vi hjälps åt. Våra barn ska få gå sida vid sida, de ska få chansen att överta en beboelig planet och det ska varken värderas efter kön, etnicitet eller sexuell läggning. Det ska vi se till.
Låt oss bryta ihop och komma igen.
 
Vi måste verka i kärlek och det nu! 

Valdagsmorgon med de vackraste

?
 
Eftersom vi inte har ensamrätt på ett värdigt liv kommer vi strax att möta upp min syster för att lägga en röst för ett jämställt Sverige. All kärlek. 

I mitt sverige

?
 
När det kommer till politik har jag svårt att dra en gräns för hur mycket känslomässigt utrymme det får uppta. Mycket därför att jag har svårt att se poängen med att stänga ute det viktigaste i vårt liv. Kärlek och lika villkor för alla.
Där möts vi jag och min käresta, vi har båda ett behov att analysera, bearbeta och förstå. Kanske har han inte samma behov av att gråta och dra fulramsor rätt ut när han ser nyhetsmorgon, men han är mitt ständiga bollplank.
 
Det som händer runt om i världen, nära inpå och långt borta känns ofta obegripligt. Hur kan det bli såhär? Vi ser en våg av hat och våld. Rasism och nazism som återigen dragit igång med full kraft över Europa. Barn som flyr för sina liv, föräldrar som fått sina barn slitna ur famnarna, män som fått ett sig nackskott och kvinnor som tagits till sexslavar. Vi vet att det sker 100 våldtäkter varje dag i Sverige och som kvinna upplever du olika former av sexuella trakasserier på ett eller annat sätt från riktigt unga år. Det är vardagsmat.
De kvinnor som mördas av sina män varje år i Sverige får ofta sina fall beskrivna som "familjetragedier".
Klassklyftorna har ökat dramatiskt och inte minst lönerna mellan könen. Hur skillnaden ser ut mellan priviligerade vita hetrosexuella som faller in i normen i förhållande till rasierade, funkisar eller HBTQ-personer är långt ifrån rimlig. 
 
Överlag verkar det här vara obekvämt för folk att prata om och ofta hör jag det avvisas som individens eget fel. De borgliga partierna spelar korten bra och har målat upp en bild av ett Sverige där folk måste straffas för att bemöda sig att bidra.
 
Att bidra, det är väl ändå kopplat till varje människans innersta? Att få känna sig behövd, sedd och till nytta.
 
Att påstå något annat är en sorglig människorsyn och en hänsynslös maktmetod. För att inte tala om ett oproduktivt synesätt. Där rädsla, ignorans och distansering hindrar oss från att tillsammans se vårt samhälles fulla potential.
 
Imorgon är det val. Det är en ära att få rösta och jag kan på intet sätt begripa de som stannar hemma när vi har människor över hela världen som offrar sina liv för en demoratisk rösträtt.
Jag känner mig både hoppfull på förändring samtidigt som jag fruktar att det återigen blir ett val där en brunblåsörja segerlystet basonerar ut ett tacktal till alla som gett de ett fortsatt förtroende! 
 
Ve och fasa för en regering som inte tar miljöförstöringen på allvar och stoltserar med att "Sverige gjort tillräckligt!" när vi sitter på alla fakta, att vi överlämnar en värld tömd på alla resurer till våra barn. För de blir dem som står utan skuld får betala för våra tillkortakommanden. Reinfeldt pratar om att de tar ansvar, men hittills lyser ansvaret med sin frånvaro. Hur länge håller det egentligen att gömma sig bakom att Sverige klarat finanskrisen bra utan att se till vad vi har offrat? 
 
Jag kommer att rösta för ett samhälle där feminismen är med och genomsyrar politiken på alla plan. För att fria både kvinnor och män från det destruktiva patriarkat som idag föder detta nomarliserande av våld och överkonsumtion.
 
Som Underbara Clara så väl uttryckte sig häromdagen
"Jag äcklas av alla försök att tala till min plånbok när det enda jag hungrar efter är någon som berättar om ett annat slags samhälle. Ett annat slags Sverige än det vi lever i nu. För i mitt Sverige är evig tillväxt inte norm, där är överkonsumtion inte något som premieras. Där begränsar istället för uppmuntrar politikerna miljöförstöring. I mitt Sverige är åtta timmars arbetsdag undantag istället för regel. I mitt Sverige utförsäkrar vi inte svårt sjuka. Och viktigast av allt: I mitt Sverige utestänger vi inte människor som flyr från krig och nöd. Världens fattigaste länder tar emot 80 procent av alla flyktingar. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi borde göra mer än vad vi gör idag. Att vi inte redan gör det är en skam."
 
Jag vill se ett regeringsskifte. I mitt sverige så byter vi färdriktining nu. 
Så imorgon röstar vi rosa för att säkerställa en rödgrönregering!
 
Både Underbara Claras inlägg och Den ofrivillige sexistens inlägg som utvecklar de tankar jag själv har på ett fenomenalt sätt.
 
Oavsett vad ni röstar så hoppas jag innerligt att ni tar er till vallokalerna, för det är ju så att om du inte röstar kommer din tystnad nyttjas till någon annans fördel och jag har det klart för mig vilka jag inte vill se som Sveriges vågmästare på måndag.
 

Fredagsbaket

?
 
 
 

"Fick du dessa glasögon som sållar bort vett och medmänsklighet redan från början? Eller var det något du sakta men säkert fick lära dig?"

?
 
Louise Winblad, mamma, illustratör och en ny instagramkärlek jag hurrar flera gånger i veckan över jag äntligen har funnit har skapat en så träffsäker illustration som ni ser här ovan och skrivit en text till vars budskap inte går att blunda inför.
 
"Jag vill ställa dig en fråga, även om jag inte tror att den frågan kommer att betyda något för dig.  När du fått igenom din önskan, när tiggeriet förbjuds och du äntligen kan bära dina fulla matkassar från butiken utan att möta ett par sorgsna ögon och en utsträckt hand, när du lugnt och fridfullt kan traska vidare förbi det där hörnet där hen brukade sitta, var tror du hen befinner sig då? I en hyresrätt på andra sidan stan? Arbetandes fulltid på något nytt ställe eftersom hen fick kicken förra ”yrket”? Lever livet med fredagsmys, veckohandling, vardagsgnabb och svåra beslut som ”vilken film man ska se ikväll”?  Är det vad du tror händer om man förbjuder tiggeri?"
 
Här läser ni hela inlägget!
profilhöst 300x452
25 år, belägen i Norrland, har en son med ostyrigt hår och anser att träning kan lösa det mesta. Och bullar. Såklart





Ladda ner en egen design gratis | Sara Lovisa på Facebook