Underbart är kort

?
 
 Graviditeten har inte bara bjudit på en allt mer böljande kropp med fladdrande volanger, den har även tjockat på mitt annars så tunna hår.
 
Minns jag rätt så tappades håret som besparats under graviditetens gång ungefär två, tre månader senare.
Det är bara att njuta nu alltså. Volanger, mjölktunga bröst och ett fylligare hår! Tummen upp.
 

Snickers på jordnötssmör och dadlar

?
 
Här har vi brutalt goda snickers. Det är så att ögonen vill slå runt ett segervarv i skallen på mig när jag tänker på att dessa godbitar ligger i min frys för att göra mig sällskap till framtida kaffepauser!
 
Johanna träffade så rätt när hon beskrev sig som 80-talist och därför är en cirkusmåttare som går på känn. Jamen så sant, nu kan adressera min obryddsamhet till att låsa mig vid mått till de ljuva 80-talet jag föddes i.
 
För att återberätta ett recept på dessa härligheter så ska jag försöka göra en uppskattning på cirkusmått som visade sig vara ett vinnande koncept.
  • 2 dl ekologiskt jordnötssmör
  • 2 dl kokos
  • 12 dadlar
  • en nypa vaniljpulver
  • en nypa havssalt efter smak och tycke
  • 2-3 matskedar puffad quinoa (finns i hylan där du köper musli på lösvikt) hade nog inte suttit fel tänker jag såhär i efterhand
  • smält mörk choklad 70-86% att toppa med
Kärna ut dadlarna, mät upp kokos och jordnötssmör. Vispa med elvisp eller använd mixerstav för att få en tjock massa. Smaka av med vanilj och havssalt. Tryck ut massan på bakplåtspapper eller i en springform (fördelaktigt för den som vill göra snickerstårta?!) och bred smält choklad ovanpå.
Jag strödde slutligen lite havssalt som dekoration och smakhöjare. 
Förvaras kallt!
 
Fullkomligt sensationellt gott. Jag ska göra mitt bästa för att inte nalla mer än nödvändigt ur frysen.
För den som vill göra snickers veganskt så använd mjölkfri choklad.
 
Så. Alla ni som inte är jordnötsallergiker, nu vet ni vad ni ska bjuda vännerna på!
 
 
 
 

Det blir inte mer levande än så

?
 
Nu är det här. Höstmörkret. När jag ammar vid fyrasnåret om mornarna är det inte längre ljust. Som jag har längtat!
Det har gått fasligt fort med årstidsskiftet den här gången. Jag låg ju nyss höggravid i badkaret med kallvatten forsande för att handskas med värmeböljan!
 
Nu har vi redan letat fram raggsockor till hela familjen, vantar, filtar och så även ljusslingor. En till Knuttes rum och en för att ljusa upp det mörka vardagsrummet.
 
Hur mycket jag än vill tro att sommaren är min tid så är det långt ifrån sanningsenligt. Höstvinden fyller mig med ett tröstande lugn som ersätter oro med skapande. Hösten är den tid jag blommar. Sprakar. Visslar. Sprudlar.
 
Till slutet av veckan hoppas jag att ha fått spädbarninlägget till Flarnets bärsele så att jag kan få med mig båda barnen ut i skogen. Som tre äventyrare. Jag längtar efter bläcksvampar, dagg i gräset och enrisdoft. Så att vi sedan kan leta oss in till ett glas mjölk och en rykande varm kaffekopp, medan vi granskar vackra löv vi funnit på vår färd. Fyllda till brädden av inspiration åker så lite Ella Fitzgerald på medan mörkret utanför lägger sig tungt.
 
Det blir inte mer levande än så.
 

"If not me, who? If not now, when?"

?
 

Den där stunden innan lunch

?
 

Kontraster berikar

?
 
Bäddad säng dekorerad med den där osorterade högen som bara flyttar runt.
 

Laddad med nytt tålamod för hela veckan (?)

?
 
Godmorgon, det är mamman med betydligt större tålamod som smattrar tangenter.
 
Det ofattbara har hänt. Det här som en knappt ska yppa högt för att inte genast fördöma att allt går käpprätt åt skogen. Men jag kan inte sitta här med morgonruffsigt hår och hålla snattran! Icke.
 
Flarnet sov 23.30-06. Så gjorde även jag! Fenomenalt.
Tålamodet har säkerligen efter denna natt börjat närma sig det ungefärliga tålamodet jag hade innan vakna nätter.
 
Så snart knackar väl sheriffen på för att kräva in skulden för exeptionell sömn. Kom an bara. För stunden känner jag mig kaxigt redo.
 
En huvud som en välstoppad kudde har kommit till följd av den oväntade sömnen. Jag antar att det blir så när hjärnan plötsligt hinner igenom sina sömncykler. I all sin förvåning känner den sig kanske lite kantstött. Mina läppar som fått dras med fasliga munsårsliknande torra utslag verkar idag äntligen vara på väg att gå tillbaka. Så idag finns det inte bara ett att hurra över!
 
Nåväl. Knutte ser på Bolibompa, jag är snabbduschad och Flarnet har just somnat om. 
Dags för morgonkaffe innan vi drar igång den här dagen.
 
Med mitt nya tålamod hoppas jag att ta mig igenom att plantera om blommor med barnen och komma oss ut på en längre promenad. Temperaturen har slutligen sjunkit från 17 grader till 9. Hormonvarm som jag är välkommnar jag det med öppna armar.
 
Allt känns i sin ordning denna måndagsmorgon.
 
 

Permission

?

Efter en kväll där jag upplevt det som att mitt lilla Flarn inte gjort annat än ätit vid bröstet har jag gladeligen räckt hennes pappa en flaska ersättning för att få ett litet break. 
Medan han matar och vjyssar med svenska ballader gör jag ett litet avtryck här i från sängen. Nu skall här sovas! Ända tills jag kallas till utryckning igen. 

Godnatt vänner.

En söndag då vi strosade i kimonos i princip hela dagen

?



Sovmorgon, frukost framför Dexter, mys med hemkommen Knutte, hemmaträning, handling för mig och lekpark för de andra, pizzabagare och så avslut framför Lotta på Bråkmakargatan.



Höstmarknad på Gammlia

?
 
 
Vilken dag. Badande i eftermiddagssol, ljudet av tunga hästhovar och med luften tung av varmt socker. Sagolikt på alla de vis.
 

En grön förälskelse

?


Äntligen går den här toppen på! Inte den smidigaste att amma i men det är jag villig att kringgå idag.
För 20 kronor vart den min på second hand i somras. Idag har den sin efterlängtade premiär! 

Så griper vi tag om den sista dagen sensommar

?



En vecka har snart passerat sen valet, håglöshet är fortfarande känslan som genomsyrar vardagen. Vi griper efter ett konkret handlingssätt för att omvandla frustrationen till något som verkar i kärlek. 

Idag vankas ett besök på höstmarknad i sann anda av 1800-tal. Vi planerar att inhandla nybakt tunnbröd och strosa tills fötterna är marknadströtta. Då tar vi oss en kaffe innan vi traskar hemmåt igen. 

Likt en skrämd hind instinktivt vilja fly fältet

?
 
Förra veckan vart tillfrågad av en mamma på Knuttes förskola ifall vi inte kunde träffas och leka med barnen någon eftermiddag, 15 timmars förskola var lika otillräckligt för hennes barn som för mitt.
 
Paniken! Den skygga eremiten i mig vill likt en skrämd hind instinktivt fly fältet.
 
Missförstå mig inte. Jag vet hur en ska sköta sociala samtal med folk, och uppfattas nog rätt ofta som ett klämkäck fruntimmer. Trots allt så jobbar jag med service. Men det är otroligt energikrävande att sköta sig och underhålla samtal ifall det inte faller sig naturligt. Därav den bekväma och tillbakdragna eremiten.
 
Men nu då? Obehaget att göra nya bekantskaper kontra Knuttes bästa?
 
Inom loppet av några sekunder hör jag mig svara "Självklart! Så himla roligt! Blir nästa onsdag bra?"
 
Idag är dagen här och ni förstår säkert att jag laddat för denna nya utmaning. Dags att agera förnuftig mamma och samtidigt hålla igång samtal. 
 
Önska mig lycka till!
 

En tisdag

?
 
Idag sökte vi miljöombyte hos min närmsta. I hennes lilla hus fick vi vila, äta, filosofera. Jag har i sanningens namn ätit så mycket socker idag att det inte skull förvåna mig om det började trilla sockerbitar ur öronen på mig.
 
En promenad i mina barndomstrakter var inte fel det heller. Allt var svalt och tyst.
Ja, fram tills Flarnet vart hungrigt förstås. Då fick vi fart på fötterna!

Att äntligen få äta ost och också göra det

?
 
Ja, känslan är obeskrivlig!
profilhöst 300x452
25 år, belägen i Norrland, har en son med ostyrigt hår och anser att träning kan lösa det mesta. Och bullar. Såklart





Ladda ner en egen design gratis | Sara Lovisa på Facebook