Yoghurtlimpa med råg och en salig blandning av frön

?
 
  • 2 dl rågmjöl
  • 2 dl rågsikt
  • 0,5 dl chiafrön
  • 1 dl solrosfrön
  • 1 dl sesamfrön
  • 2 msk linfrö
  • 2 msk pumpafrön
  • 1 tsk salt
  • 1,5 tsk bikarbonat
  • ev. en nypa kanel
  • 1 msk kokosolja
  • 1 msk honung
  • 1 hackad banan
  • 4 dl yoghurt
Slå på ugnen på 175 grader. Mät upp och blanda alla torra ingredinser. Tillsätt yoghurt, kokosolja, honung och den hackade bananen. Kläm fast ett halvt ark bakplåtspapper i en avlång kakform och bred ut degen.
Grädda i ca 75 minuter. Låt brödet svalna under bakduk och avnjut!
 
Det här är ett bra grundrecept som det enkelt går att idéa fritt efter, tillsätt nötter, torkad frukt eller äpplen.
Jag ska precis slå igång en sats här hemma då vi får finfrämmande i eftermiddag. Bröd som kräver nästintill noll ansträning men leverar en smakupplevelse i världsklass kan jag inte höja nog till skyarna!
 
 
 

Sådär som vi hänger mest

?
 

Brunch med mormor

?
 

En morgon som kräver gos och nybakt bröd för att bryta ny mark

?
 
Om ändå alla mornar vore som den här. Jag springer runt och plockar ihop alvedon, tvättmedel, näsdukar, skor vi inte längre använder och dylikt för att ha med på dagens aktivitet.
"Jag är en människa" ett information och stödarrangemang för västerbottens tiggare. Det ska vara ett samtal från föreningen RUNG och Victor Caldarar som tigger på Umeås gator. Även vara en etnolog ska hålla en föreläsning om de romska grupperna.
 
Jag tänker att det här är ny mark att bryta. Ta del av nya lärdomar som berikar.
 
Men innan det ska vi ha brunch här med mormor och festa på bananbrödet!
 
 

Att finna glädje i en ficklampa

?
 
 

Fruktsamt

?
 
Fruktstund. En liten stund där allt får vara lite stilla i en annars så karusellliknande vardag, Njutningsbart och fruksamt för nya krafter och tålamod!

Fullt ös medvetslös

?
 
I väntan på sin polare hade Knutte lagt sig att läsa bok vid ytterdörrn. Vi hörde några snabba ljud i trappan, sekunden därpå slängdes dörren utan vidare förvarning upp.
Knuttes kompis stod i dörren med andan i halsen och sa "Hej Alfons! Nu är jag här! Hjälper du mig?" och tittade menande på dragkedjan på sin jacka.
Tillsammans fick de av jackan och upptäckte då att det hade likadana tröjor. Att de var saliga är milt uttryckt. Det var en stund av magi då de båda med stora ögon for med lätta fingrar över varandas stickade tröjor. 
 
 
Första halvtimmen hann de båda med att avverka hela känslorepertoaren. Från högt till lågt. 
 
 
Vi mammor fick chansen att dricka kaffe med en annan vuxen. Bara det är så mycket värt när en som föräldraledig mest dricker kaffe i all hast i sällskap av barn.
 
 
Flarnet som skulle sova sig igenom en elefanthjord svek inte! Hon tittade bara upp ett par gånger för att käka och se sig lite omkring.
 
 
När tårarna tog över och lekrummet var jämnat med marken satte sig barnen att äta frukt framför Pippi på de sju haven. 
 
 
Båda grät när det var dags att säga hejdå för den här gången. Rosiga kinder och stora känslor. Det är fantastiskt hur barnen har alla känslor på utsidan, och hur vi får sola oss i deras sken.
 
När de väl gått kröp Knutte upp i soffan och la sig i soffan och beställde "Lotta på Bråkmakargatan, den när hon flyttar hemifrån".
 
Älskade unge.
 
 

Fredagsmyset firar 20 år

?
 
Jomen just precis, fredagsmyset firar alltså 20 år. Det var vad som meddelades på nyheterna imorse. Vi började myset tidigt imorse. Med kaffe och tända ljus knaprade vi morotsbröd tillsammans innan kärestan virande halsduken om sig och sprang till bussen.
 
Vi drar på stickat idag och stannar inne. Astrid Lindgren för stå för underhållningen. Efter lunch kommer kära vänner med barn så då lär det bli livat!
 
Ljuva underbara fredag.

Det lilla hjärtat

?

Vilan som fattades mig så förra gången

?
 
Sen Siri kom till världen har hon visat ett nytt sätt att uppleva spädbarnstid på. 
 
Hon äter, hon sover, hon jollrar, hon gör i blöjan, hon fiser och hon bökar.
 
Jo, visst skriker hon ibland också, men sällan utan anledning. Det är ytterst sällsynt. Hon må vara limmad vid bröstet från middagstid till sena kvällen, men det betalar sig att hon sen sover bra nattetid. (Att jag därimellan har en 3,5 åring som kräver allt och lite till av mig all sin vakentid är en annan femma. Nu är jag van. Rutinerad. Bryt ihop och kom igen är en del av livet.)
 
Vilken ögonöppnare att det faktiskt kan vara såhär enkelt också. Löjligt enkelt i jämförelse med mina tidigare erfarenheter.
 
Nu förstår jag bekymmersrynkan, tystnaden eller oförståelsen jag ofta möttes av när jag pratade om mina upplevelser med andra föräldrar när Knutte var liten.
Nu förstår jag vad andra menade med att "det går att ta igen missad sömn på dagen".
Nu förstår jag hur de kunde njuta av barnvagnspromenader. Nu när jag fått uppleva en liten som kan sova uppåt två-tre timmar i vagn mätt och belåten.
Med en liten en som inte behöver äta en gång i timmen dygnet runt och däremellan ofta är missnöjd så finns det tid för vila.
 
Vila.
Det som fattades mig så förra gången. En läkande helande kraft. Det som i sin frånvaro utarmade. 
 
 
Bara som idag. Morgonen vart visserligen stressig då vi försov oss och Knutte fortsatte att protestera sig igenom alla morgonbestyr och väl på förskolan så tog det ett bra tag innan jag kom vidare hem igen.
 
Men sen?
 
Jo, i lugn och ro hinner jag gå tillbaka hem. Siri sover medan jag bär henne upp för alla trappor. Jag hinner bre en macka, slå på kaffet och gå på toaletten. Plocka bort disken och svida om till bekväma myskläder.
Sen vaknar hon och vill äta.
 
Nu förstår jag hur andra fick det att gå ihop. Nu förstår jag hur andra fick det att gå ihop medan jag ständigt upplevde mig slagen i spillor utan tid att limma ihop bitarna innan jag föll igen.
 
 Jag förstår och förlåter mig själv.
Allt.

Slagfält

?
 
Vi hade lekdate här hemma idag. I say no more.

Underbart är kort

?
 
 Graviditeten har inte bara bjudit på en allt mer böljande kropp med fladdrande volanger, den har även tjockat på mitt annars så tunna hår.
 
Minns jag rätt så tappades håret som besparats under graviditetens gång ungefär två, tre månader senare.
Det är bara att njuta nu alltså. Volanger, mjölktunga bröst och ett fylligare hår! Tummen upp.
 

Snickers på jordnötssmör och dadlar

?
 
Här har vi brutalt goda snickers. Det är så att ögonen vill slå runt ett segervarv i skallen på mig när jag tänker på att dessa godbitar ligger i min frys för att göra mig sällskap till framtida kaffepauser!
 
Johanna träffade så rätt när hon beskrev sig som 80-talist och därför är en cirkusmåttare som går på känn. Jamen så sant, nu kan adressera min obryddsamhet till att låsa mig vid mått till de ljuva 80-talet jag föddes i.
 
För att återberätta ett recept på dessa härligheter så ska jag försöka göra en uppskattning på cirkusmått som visade sig vara ett vinnande koncept.
  • 2 dl ekologiskt jordnötssmör
  • 2 dl kokos
  • 12 dadlar
  • en nypa vaniljpulver
  • en nypa havssalt efter smak och tycke
  • 2-3 matskedar puffad quinoa (finns i hylan där du köper musli på lösvikt) hade nog inte suttit fel tänker jag såhär i efterhand
  • smält mörk choklad 70-86% att toppa med
Kärna ut dadlarna, mät upp kokos och jordnötssmör. Vispa med elvisp eller använd mixerstav för att få en tjock massa. Smaka av med vanilj och havssalt. Tryck ut massan på bakplåtspapper eller i en springform (fördelaktigt för den som vill göra snickerstårta?!) och bred smält choklad ovanpå.
Jag strödde slutligen lite havssalt som dekoration och smakhöjare. 
Förvaras kallt!
 
Fullkomligt sensationellt gott. Jag ska göra mitt bästa för att inte nalla mer än nödvändigt ur frysen.
För den som vill göra snickers veganskt så använd mjölkfri choklad.
 
Så. Alla ni som inte är jordnötsallergiker, nu vet ni vad ni ska bjuda vännerna på!
 
 
 
 

Det blir inte mer levande än så

?
 
Nu är det här. Höstmörkret. När jag ammar vid fyrasnåret om mornarna är det inte längre ljust. Som jag har längtat!
Det har gått fasligt fort med årstidsskiftet den här gången. Jag låg ju nyss höggravid i badkaret med kallvatten forsande för att handskas med värmeböljan!
 
Nu har vi redan letat fram raggsockor till hela familjen, vantar, filtar och så även ljusslingor. En till Knuttes rum och en för att ljusa upp det mörka vardagsrummet.
 
Hur mycket jag än vill tro att sommaren är min tid så är det långt ifrån sanningsenligt. Höstvinden fyller mig med ett tröstande lugn som ersätter oro med skapande. Hösten är den tid jag blommar. Sprakar. Visslar. Sprudlar.
 
Till slutet av veckan hoppas jag att ha fått spädbarninlägget till Flarnets bärsele så att jag kan få med mig båda barnen ut i skogen. Som tre äventyrare. Jag längtar efter bläcksvampar, dagg i gräset och enrisdoft. Så att vi sedan kan leta oss in till ett glas mjölk och en rykande varm kaffekopp, medan vi granskar vackra löv vi funnit på vår färd. Fyllda till brädden av inspiration åker så lite Ella Fitzgerald på medan mörkret utanför lägger sig tungt.
 
Det blir inte mer levande än så.
 

"If not me, who? If not now, when?"

?
 
profilhöst 300x452
25 år, belägen i Norrland, har en son med ostyrigt hår och anser att träning kan lösa det mesta. Och bullar. Såklart





Ladda ner en egen design gratis | Sara Lovisa på Facebook